Så fort plånboken tilllåter ska jag gå till frisören och klippa av min bob till en page. Eftersom jag nu har bestämt mig för att spara ut håret en bit så vill jag ha en rak linje och inte kortare i bak. Jag funderar även på att klippa av min nu helt utväxta (tråkiga) lugg. Det blir inte en såndär spikrak, utan mer åt en som klipps ut i håret. Vill att det ska kännas naturligt och inte kantigt. Har inte bestämt mig än, men om det blir så ska det se ut ungefär så här.

 

Anökningar hit, ansökningar dit och det enda man får till svar är nej eller inget svar alls. Man frågar här och där, men "nej vi behöver ingen, men tack för att du frågade", man börjar bli en aningen trött på det. Men det är bara lägga på sitt finaste leende och sin vänligaste ton "det var ju synd, tack ändå". Fram tills i tisdags hade jag ganska höga förhoppningar på ett jobb jag sökt då allting lät positivt från deras sida till en början och att de dessutom sökte folk. Men när jag ringde i tisdags för en uttdatering och de inte ens la ner ett par sekunder på att fundera över svaret, så sjönk allt till botten, jag menar allt. Personen i telefonen bad mig vänta, pratade med arbetskamraterna kanske 5-6 sekunder och sen får jag ett "Jag har pratat med mina arbetskamrater och vi tycker inte att det behövs fler just nu". Vi lägger på och sen faller den där stenen ner på mitt bröst igen. Den lägger sig så fint på plats där den brukar ligga. Och jag misstänker att den har för avsikt att ligga där ett tag till.
Det där var ett jobb jag verkligen var sugen på, det var inte som alla andra ansökningar jag skickat iväg mest för att se om det kanske kan bli något även om det inte är något jag är direkt intresserad av. Jag ville ha det där jobbet och jag byggde upp förhoppningar som jag vet att jag inte borde göra. Jag har en alldeles för stor förmåga att drömma om hur det kan bli. När det inte blir så, ja då kommer den där stenen igen oftast i sällskap av tårar.

Det är vid det här laget man verkligen börjar fundera hur ens liv kommer se ut de kommande åren. Har jag för högt flygande drömmar om framtiden? Just nu verkar det så. För vad går min väg just nu?

Miserabelt och deppigt inlägg, javisst.

Jag deltar i en tävling om ett finfint namnsmycke från Betties Galleria, tävlingen hittar du här.

:D

I don't quite know how to say how I feel 
Those three words are said too much 
They're not enough 

Glöm det jag sa, ingen kamera idag.

Idag blir den min :D

http://www.netonnet.se/art/foto/systemkamera/systemkamera-paket/canon/Canon-EOS1000D-EF-S18-55-EOSBok(123778,4999)