Jag har insett att fredagar ska man inte tillbringa hemma. Man blir bara sur och grinig, åtminstone jag. Jag måste göra något så att jag glömmer hur jobbig veckan varit. Känns alltid som att jag är den enda som sitter hemma medan alla andra är ute och har kul. Patetiskt, jag vet men just idag är det en väldigt stark känsla inom mig. Antagligen sant också. 
      Jag hade visst glömt bort hur tråkigt man kan ha en kväll efter en minst sagt jobbig dag. Egentligen skulle jag ha gått ut och festat järnet, de hade känts bättre att sluta dagen så istället för att sitta här och grubbla. Men jag kan inte sluta, efter dagens händelser och mitt osäkra jag så kan jag inte mer än må dåligt. Jag borde inte göra det, men allt som sas ligger liksom och gror i huvudet. Och som jag kan grubbla är de inte så konstigt att de duker upp hela tiden.
     Fan, de där fega kräken ska inte få trycka ner och sätta dit mig. De har ingen rätt att få göra så mot mig, men ändå lyckas de. Antar att jag är en svag person. Och eftersom jag tycker att de inte finns någon som verkligen "känner" mig (inte ens min egen syster), så finns det nog ingen som egentligen förstår hur jag känner just nu. djupt sårad och ledsen.

Jag söker varken medlidande eller tröst i och med det här inlägget, de är bara något jag måste få ur mig på något sätt.