Just nu när jag drunknar i läxor och arbeten så längtar jag verkligen tills på söndag kväll, då jag äntligen får åka härifrån på "semester" till willy, det behövs! Både att åka hemifrån ett tag och att få träffa honom vilket egentligen behövs hela tiden. Men nu är det absolut dags, jag klarar inte av det här längre, min familj är mycket just nu. De räcker inte med att stänga in sig på sitt rum och lyssna på musik på hög volym, de har ändå en tendens att irritera en tills man spricker. Jag känner mig så ensam för tillfället.